Så bar det efter ett dåligt provresultat på övertid äntligen av till efterlängtade Småland. Men konstigt nog kände jag mig vemodig. Jag har verkligen ingen förklaring till detta, men jag längtade hem redan innan vi åkt, pch innan jag ens kommit till skolan på morgonen. Att veta att man ska åka hemifrån och vara utan frmförallt Erik i flera flera timmar kändes för mig ovöntat svårt. Brukar aldrig känna såhär, men nu gjorde jag det. Men som alltid så gick det över efter en stunds åkande i bilen. Märta var taggad till tusen och jag och Lisa hade många roliga stunder i bilen....
Efter några timmar var vi äntligen framme i Linköplng där vi skulle göra en intervju. Den gick kalas bra och vi fortsatte våran resa vidare mot Ålem ca en helvtimme senare...
Väl framme käkade vi mat (köttfärssås och spaghetti) som Jonathan hade kagat alldeles själv! Super gott!
Sen bar det av till Staden. En kompis till Jonathan fyllde 18 och ville ha med honom ut på puben och Jonathan tackade ja på villkoret att vi också fick följa med, och självklart gick det toppen! Oväntat nog så var det bara vi fyra som skulle t, men det var väl inte någon flopp. Vi gick till en pub, tog en cider och sen satt vi där en stund och lyssnade på musiken.
Det dröjde inte allt för länge till hemresan då vi skulle upp tidigt dagen därpå och göra vårat projektarbete.
Somnade gott den kvällen och vaknade inte förän kolckan ringde nästa morgon.

♣Livet har sina goda stunder♣