Tänk, jag har lyckats finna precis vad jag en gång önskat! Så tänk på det, det kanske inte är så löjligt att verkligen önska sig någonting den kvällen man faktiskt råkar slänga blicken på klockan och den står på 22.22? Vem vet, det kanske är det som hjälpt mig på traven?

Fast i själva verket får jag nog börja med att tacka Lisa, som tvingade med mig den där kvällen för ca ett år sen. Jag hade verkligen igen lust alla, men hon tvingade mig.

Och sen lär jag ju tack Erik därefter som bad mig ringa. Ja, när man tänker efter såhär noga så finns det hur många som helst som man borde tacka. Mamma kanske, som beslutade att flytta till den där Hålan överhuvudtaget? Men mest av allt var det väl upp till mig själv ändå. Jag kunde ju valt att inte höra av mig, men nu gjorde jag det... Och där ser man, ibland lönar det sig faktiskt. Och ibland funderar jag på hur livet hade sett ut om jag faktiskt aldrig hört av mig, utan bara struntat i det?

Ja, det är konstigt det där, och nu har vi snart varit tillsammans i ett helt år, vilket jag aldrig trodde från början! Ibland när jag ligger och funderar så är det helt ofattbart.. Vi träffas mer eller mindre varenda dag, och jag blir bara gladare och gladare av att ha honom vid min sida. Visst, ibland uppstår små bagateller, men det löser man ju tillsammans. Och ännu mer, hans föräldrar bjuder min släkt på kalas, och sedan ringer min moster och vill att hans föräldrar kommer över på kalas hos dom... KNAS!?

Ja, det här hade jag verkligen aldrig kunnat föreställa mig från början!

Jag säger då det, det finns hur många underbara minnen som helst med dig Erik, och dom ska jag förvara djupt inlåsta, för Dig glömmer jag ALDRIG! Usch, nu lät det som värsta farväl grejen, men det var det absolut inte. Inte än på ett tag, som Erik så fint nämnt det så har vi ju trots allt sex år kvar innan vi kan förlänga med 14 ;)

Och Erik, Du vet vad jag tycker!

PussKnuss <3


♣Livet leker, och har du inte funnit dem så kommer de, ni vet, Dom goda stunderna som livet har att erbjuda♣