Idag hade vi lektion med en av skolans bästa lärare. Hon började prata om ett nytt ämne och alla lyssnade glatt. Plötsligt sa hon;
-"Ni är mästare, ni är bäst... På simmning"
I mitt huvud for det runt allt möjligt, simmning? Jag hatar ju att simma?!
Men i samma stund som min hjärna höll på att brännas upp kom förklaringen. Hon stod framme vid katedern och gjorde stora simrörelser samtidigt som hon förklarade; "Ja, tänk, ni simmade och simmade, ni kämpade och kämpade och tillslut vann du, just du. (Alla såg ut som frågetecken) "Ja, hur många miljontals spermier tävlade ni inte mot i tävlingen när ni tillsist vann!"
Nu förstod alla, och skrattet spred sig fortare än någonsin! Ja, hon kan verkligen få alla att skratta!

"Det finns två sorters prestationer, vanliga och omöjliga. Det som skiljer dem åt är att den omöjliga tar något längre tid"

Och allt hoon pratade om fick verkligen mig att tänka om. Allt kändes plötsligt så lätt. Lektionens syfte var från början att prata om fiidrotts Dm för funktionshindrade som vi ska vara funktionärer för nästkommande vecka. Hon berättade att alla där är glada och att det finns så många olika persolingheter, och samtidigt har alla ett handikapp. Allt från blinda till autister kommer vara med denna dag och dessa ska vi arbeta med. Läraren hade så härliga exempel på hur dom kan bete sig. Som längdhoppsexemplet, den som hoppar fem meter och den som hoppar sju cm är enligt de själva vinnare båda två och alla hoppar av glädje. Härligt!
Ja usch, det finna alldeles för mycket att skriva om just nu, så jag nöjer mig här.

♣Livet har sina goda stunder♣