Att känna lycka är underbart, men att känna lyckan tillsammans med andra och framförallt dig... är guld värt!
Alla åren vi gått i samma skola, samma klass har fått mig att känna värme. Värme och trygghet att jag får se dig igen, imorgon.

Det är om somrarna som vi riktigt har vaknat till liv. Dels av den motion vi fick av cyklingen genom skogen till varandra. Nu är det motion av annat slag, genom att gasa på moppen :)

Spänningen, vi behöver inte gå långt för att hitta den. Dasset, grannarna, resorna och mörkret är bara att nämna några.
Det roligaste är när vi bara kastar oss ut utan någon karta i handen, blir det några problem som uppstår löser vi det när det kommer och för det mesta så ordnar det sig. Jag menar.

Vi klarade oss igenom högstadiet med hjälp av varandra. Det räckte med att vi såg varandra i ögonen så förstod vi.. Ska vi göra något..?

Är man i Uppsala en mörk fredag kväll, har missat bussen hem och nästa går om 1,5 timme. Vad gör man? Jo, vi tar en parkbänk helt enkelt och ser på berusade människor.

Hur lätt är det att hitta rätt gate på Helsingfors flygplats när man somnar på en bänk och det är 15 minuter kvar tills planet går?... Och vaselin kan man klara sig utan.

Vi sitter på bussen, upptäcker att vi kommer missa tåget, jahapp, då är vi väl fast i Västerås då med våran gigantiska väska som vi knappt orkar bära. Vi blandar svärorden med skratt på bussen och tänker  Ja, det skulle vara du och jag som lyckas med det här! Sen slänger man ett öga på tågbiljetten och ser att det är en hel timme kvar tills tåget går. Lättnaden går ur oss, och vi fick en bra helg tillslut i alla fall.

*Kort och gott, vi är inte så dumma som vi ser ut och som alla verkar tro*

Det är så det ska vara Lisa, du och jag.
I alla falla så kommer du alltid att finnas i mitt hjärta på en alldeles speciell plats.