9/5-09 -----> Glad och stolt på många sätt idag! :D
Igår var det vårkonsert i Universitetsaulan som gällde. ´Har man en lillebror i musikklass så är det ett måste att gå på vårkonserten. Hur som helst så åkte vi in till stan så vi var där 12.00 fast konserten inte började förrän 15.00. Lämnade av Erik hos hans syster, då jag misstänkte att han hellre fördrev tiden där än att haka på mig och mamma när vi letade klänning till studenten. Ganska tråkigt att han inte kan handla kläder med mig, det skulle faktiskt vara roligt :) Men nu var det som det var, och inte helt oväntat så letade vi igenom alla affärer (som jag redan hade gjort en gång med Lisa). Men vi letade igenom alla igen, innan vi till sist slutade vårt letande på MQ. Femton stora klossar föll från mina axlar när jag äntligen funnit den jag ville ha. En snabb runda in på VILA och fann en tunn stickad "kofta" som man kan dra över axlarna om man skulle vilja det. Härligt!
Stressade och strressade, men hann precis hämta Erik i rättan tid, innan det bar av till Aulan och Balderskolans årliga vårkonsert. De började sjunga och redan under den första låten hade jag svårt att hålla tårarna tillbaks (som tur var kunder jag lyckas dölja detta för de som satt närmast) Kan kännas lite smått konstigt att sitta och grina under en glad vårkonser. Men jag tror inte att det var för att de sjöng så fint, utan det var mest över min lillebror. Jag satt där och såg på honom och kände verkligen att jag faktiskt är STOLT över honom, stolt över vad han lyckats med. Att han alltid följt sin egen vilja, att lämna alla vänner när man är 9 år för att faktiskt kasta sig ut i någonting som han inte hade en aning om vad det innebar! Det är för mig jätte svårt att förstå, jag skulle själv aldrig vågat göra det i den åldern. Men han gjorde det, och nu stod han där framme på scenen med hur många andra barn som helst, lilla Olle bland alla stora tjejer... Jaa, hade det varit mitt barn hade jag aldrig mer hindrat honom från att prova det han vill, att låta honom gå sin egen väg, speciellt inte nu när vi set att det funkar. Jag är stolt, och han är modig! Han har funnit sin sak och jag är enormt glad för hans skull, det var bara en liten blomma/present som saknades när han kom ut med mungiporna i hårfästet den dagen i aulan! :D
Stressade och strressade, men hann precis hämta Erik i rättan tid, innan det bar av till Aulan och Balderskolans årliga vårkonsert. De började sjunga och redan under den första låten hade jag svårt att hålla tårarna tillbaks (som tur var kunder jag lyckas dölja detta för de som satt närmast) Kan kännas lite smått konstigt att sitta och grina under en glad vårkonser. Men jag tror inte att det var för att de sjöng så fint, utan det var mest över min lillebror. Jag satt där och såg på honom och kände verkligen att jag faktiskt är STOLT över honom, stolt över vad han lyckats med. Att han alltid följt sin egen vilja, att lämna alla vänner när man är 9 år för att faktiskt kasta sig ut i någonting som han inte hade en aning om vad det innebar! Det är för mig jätte svårt att förstå, jag skulle själv aldrig vågat göra det i den åldern. Men han gjorde det, och nu stod han där framme på scenen med hur många andra barn som helst, lilla Olle bland alla stora tjejer... Jaa, hade det varit mitt barn hade jag aldrig mer hindrat honom från att prova det han vill, att låta honom gå sin egen väg, speciellt inte nu när vi set att det funkar. Jag är stolt, och han är modig! Han har funnit sin sak och jag är enormt glad för hans skull, det var bara en liten blomma/present som saknades när han kom ut med mungiporna i hårfästet den dagen i aulan! :D
Kommentarer
Postat av: mamma
Ni är två starka ungar som alltid gott era egna vägar och båda lika envisa, det skall gudarna veta, men det har lett till att ni verkligen vet vad ni vill och står för det ni tror på, ni är underbara båda två.
Trackback
